Cecilia Lönnegren
Cecilia Lönnegren

Jag har en liten ateljé i en konsthall som ligger i en källare mitt i ett folkfyllt köpcentrum, på Götgatan i Stockholm. Men jag älskar skogen, havet och fjällen.

Jag är strategisk, strukturerad och ofta helt förvirrad. Jag älskar rutiner och vardag men hamnar alltid i nya situationer på grund av min nyfikenhet. Jag gillar detaljer men minns aldrig ett årtal utan fusklapp. Jag kan hantera en motorsåg och springa i högklackat. Folk säger att jag är glad som solen, men min familj vet att jag kan bli djupt grubblande och under isen under ytan. Den där dubbelpersonligheten har inte varit helt enkel att landa i.

När jag var tonåring i 1990 talets Kalmar tänkte jag inte ens att jag hade ett val att ägna mig åt färgerna. Min pappa kom från en fattig konstnärsfamilj och hade valt en teoretisk akademisk bana. Konst, musik och dans var något som förgyllde vardagen, inte ett yrkesval.

Jag utbildade mig till verksamhetsutvecklare och projektledare på universitet i Stockholm. Paragrafer och processer. Jag målade inte ens på fritiden från att jag var 22 till 32 år. När jag började 2008 var det bara som ett alternativ till TV-tittande på kvällarna.

Jag hade min första utställning 2010. Men jag aktade mig för att kalla mig konstnär. 2011 sade min far på dödsbädden att "Ge aldrig dig själv skäl att ångra att du valt bort något. Bli konstnär om du känner det i hjärtat." Jag ställde ut, blev refuserad, blev antagen, blev censurerad, sålde slut, fick en kundkrets, gjorde beställningsmåleri, lärde mig mer och fastnade fullständigt.

2016 tog jag steget och lämnade mitt trygga fasta arbete inom staten för att bli konstnär fullt ut. Jag är fattigare. Jag är vilsnare. Men jag är samtidigt helt hemma. Jag har aldrig ångrat det valet. Inte en sekund.

Jag målar helst långsamt och detaljerat. Ofta naivt figurativt och ibland mer realistiskt. Händer fascinerar mig enormt. Allt våra händers gester, utsmyckningar, fåror och egenheter säger om oss. Jag tycker om att lyssna på de berättelser som besökare delar med sig när jag har en utställning med hand-motiv. Vi har en ofrivillig relation till händer. Tänk efter så märker du det!

Stadsmotiv är kul för att det finns så mycket minnen och tankar kring gatorna man går på dagligen. Mina eller betraktarens. När vi ser ett motiv från en stad vill vi genast känna igen oss, se en gata, veta hur man kommer dit, vad som syns bakom hörnet. Det är fint.

Jag är sedan 2017 med och driver en konsthall i Stockholm som heter Södermalms konsthall. Kom ner och hälsa på i min ateljé på Götgatan 78 i Stockholm så kan vi prata lite mer!



Besök min ateljé
Götgatan 78
118 30 Stockholm
Stockholms län

Öppettider:
Jag finns ofta på plats på eftermiddagarna. Smsa gärna och kolla om jag är på plats eller boka möte. 070 - 751 60 76

Utbildning
Berghs school of communication 2011

Medlemskap
SvK.
Svenska konstnärsförbundet. Styrelseledamot i SK-Öst sedan 2016.





Kommentarer på sidan

Kommentera »

KommentarKommentar från Ingremar Strand, 2018-05-21
Grattis till Veckans Konstnär!!!!