Per-Inge Isheden
MySpaceFacebookTwitter

Per-Inge Isheden

Du vet, han med dom där stadsbilderna som bara lyser av neonskyltar och bilstrålkastare. Starka färger. Målar ofta vatten, så där så det blänker och glittrar. Har gjort stora målningar också, med popidoler, Lennon, Jimi Hendrix. Och Marilyn Monroe. Dom är väldigt annorlunda. En kan föreställa en motorväg till exempel med bilar som kör mot solnedgången, och så ser man Marilyns ansikte mitt i alltihop. Ögonen är viadukter, munnen ett hål i marken, näsan en varningsskylt om vägarbete. Då vet du vem jag menar, va?! Målar allt möjligt annat också, men man ser direkt att det är en Isheden. Bor visst utanför Stockholm, men kommer från Dalarna, det hör man på dialekten. Avesta, tror jag, hade nåt att göra med Jularbomuséet där. Sen har han givit ut en tecknad serie också , och spelar folkmusik. Håller visst på med allt möjligt, verkar det som... Rykten uppfångade av Per-Inge Isheden.

Painting has always been my passion, something I couldn’t live without. Since I first saw my mother pressing from the tubes those wonderful brilliant glancing colours and mixing them on her pallet. I literally wanted to eat paint!
From my teens I painted on all my free time. During my years in the art school also on Saturdays and Sundays. During my years as teacher on weekends and summer holidays. Then at last full time.
I started mixing the rather conventional painting techniques I learned in the art school, with brush and knife. Then successively adding dripping, splashing and even pouring paint on my canvases. I discovered the possibilities of transforming an old landscape painting into a portrait, a pair into the back of a woman.
I looked for inspiration everywhere, not within art but in magazines, comic books, illustrations, old prints, odd road signs, whatever. The colour combination on a big truck, the colour pattern on a fish, the red of a traffic sign.
That chaotic mixture slowly turned into my very personal expression, where I for every new situation choose different parts of my repertoire and my very special way of thinking and solving problems.
After I started presenting myself on the internet I am fascinated with the response. A young generation seems to think my art represents something completely new.

Utbildning
Ja, en gång i tiden. Men konstnär blir man inte i några skolor.





Kommentarer på sidan

Kommentera »