 2019-06-14 10:58
En högst personlig intervju av fina Terry Evans.Som vågade ställa lite annorlunda frågor om mitt liv . Fylld av sorg efter sin brors bortgång och med en önskan om ett bättre liv fattade Louise penseln och började måla sig ur sorgen. Tio år senare är nu Louise en internationellt hyllad konstnär. I sin ateljé på Öland skapar hon konstverk som bjuder in betraktaren på en fantasifylld resa. Syftet med hennes konst är att nå ut och förmedla framför allt harmoni och glädje. Louise har också en önskan att kunna dela med sig till dem som har det svårt
Den konstnärliga resan började med en innerlig bön, ett desperat rop på hjälp. Louise berättar:
– Jag var i Spanien, totalt vilsen, tom och full av sorg efter min bror som tagit sitt liv. Jag stod på knä i en katolsk kyrka och grät som ett barn. Jag sa: Käre Gud ge mig ett liv värt att leva. Det var vändpunkten.
Louise växte upp i en garderob, i en hemmiljö fylld av våld, incest och trauma.
– Som liten flicka kunde jag titta upp på stjärnorna och önska att jag skulle få ett bättre liv, att mina verkliga föräldrar skulle söka upp mig. Jag tänkte att detta kan inte vara mina riktiga föräldrar, det måste vara ett stort misstag. Det är inte möjligt! Varför gör ingen något?
Men när fick du chans att se stjärnorna?
Louise började meditera redan som liten flicka, som en slags flykt.
– Vändpunkten kom när jag träffade en konstnär i Spanien som lät mej måla och skapa så mycket jag önskade. En av mina första målningar var en tiger. Jag kallar den Vattentigern, för den kliver ner i en sjö. Där började min läkningsprocess.
Vem/vad tror du tigern var? Vad för slags människor såg du?
– Jag tror att tigern symboliserar mitt eget jag.
Tror du att tigern du såg var symbolisk?
– Ja, tigern är väldigt stark. Det är mitt kinesiska stjärntecken. En tigerhona är ett starkt djur, beskyddande. Jag kallar den Vattentigern, för den kliver ner i en sjö.
Vad symboliserar vatten för dig?
– Livet, Rening och spegling.
Tigern är ett djur som lever enskilt, känner du igen dig i det?
– Både ja och nej. Jag behöver ha min egen tid. Jag och Tommy tillbringar mycket tid tillsammans. Vi är själsfränder och ett team, säger Louise och ger Tommy en förtrolig blick, som nickar instämmande.
Hur tänker du Tommy?
Ja, vi är ett team. Jag behöver också min tid, men vi tillbringar mycket tid tillsammans. Vi har samma intressen där konsten är en stor del. Louise målar och jag ramar in.
Hur vet ni att ni är själsfränder?
Tommy berättar om en upplevelse han hade som trettonåring.
– Jag satt i mitt rum på min säng och rummet fylldes av en stark känsla. En ängel kom till mitt rum, en ängel som funnits med mig hela mitt liv. Den kommer med styrka. Den kom och satte sig ner på min vänstra sida och berättade att jag skulle komma att träffa en kvinna. Ängeln berättade om Louise bakgrund. Louise var inte ens född då. Denna ängel har kommit till mig i många svåra situationer.
– När vi träffades började Louise berätta om sin bakgrund, och jag sa till henne: Du behöver inte berätta mer. Jag kan resten. Det var så att håren i nacken reste sig och då kom allt som ängeln hade sagt tillbaka. Det bara öste över mig, som en blixt från en klar himmel. Jag fick lite hjärtklappning. Allt hade legat dolt för mig, berättar Tommy.
Är ni oense ibland? Är det viktigt?
– Vi lyssnar på varandra och båda anser att det är viktigt att ha respekt och tillit till varandra. Det är i de små diskussionerna som vi bygger upp kontakten, respekten och tilliten. Det tog tid innan Louise vågade bryta sitt gamla mönster och känna tillit, men när hon träffade Tommy beskriver hon det som att bli på nytt född.
– Jag upplevde som om jag inte hade något val, säger hon med allvar i rösten. Jag skrev en lapp när vi träffades: ”Denna relation ska höja vårt yttersta jag till dess högsta värde och utveckla var och en av oss tillsammans. Höja vår andliga nivå.” Det var nästan som automatskrift. Det var som ett äktenskapsförord innan vi blev ihop.
– Ingen av oss ville egentligen ha någon relation, fyller Tommy i.
Louise fortsätter att berätta:
– Vi har gått igenom valv efter valv, klivit in och gjort olika resor i olika dimensioner. Detsamma vill jag visa i mitt måleri, det finns så många dimensioner. Varje gång jag målar är det som om jag går in i en krypta för att påminna mig om varför jag är här och det gör att jag återknyter kontakten med mig själv. Här möter jag mina guider och min själ.
– Jag tror att jag är utvald. De har sökt efter någon som har tid och är förberedd på att göra det här arbetet. Jag mediterar också en hel del. Då går jag till Akashaarkiven och där får jag en hel del information. När jag sover och laddar batterierna visar de mig otroliga tavlor och kompositioner, som jag har kvar när jag vaknar. Det är som ett konstgalleri. Jag vet inte vilka de är, men det är gamla konstnärer.
Vilket budskap sänder du till människor genom din konst? Vad är syftet med din vackra gåva?
– De får möta sin egen själ och göra sin egen resa när de tittar på mina tavlor. I början kände jag mig ensam, ingen har upplevt det jag har, men när jag börjar prata med människor förstår jag att de också har gått igenom liknande svårigheter. Det finns så många som är rädda, men de kommer fram till mig och säger att de har samma historia och ”välsigne dig för att du delar med dig, nu känner jag mig fri”, eller ”Jag kan se någon jag känner igen i dina tavlor. Det här är min tavla. Den ska jag ha.” Det uppstår personlig kontakt. När konsten träffar betraktarens själ kan man nästan höra ett ”klick”. Då ser jag att människorna själva förstår, säger Louise med förtjusning i rösten.
Hur kommer det sig att någon som nått internationell erkänsla och haft utställningar i tio olika länder, varför välja att komma till lilla Fanthyttan och hålla utställning?
– Det här är en vacker plats både fysiskt och emotionellt, där människor har tid. Människor är så uppslukade av tiden, även om de vill så ger de sig inte tid att gå igenom ett galleri. Det är lättare att höra sin egen röst när man går åt rätt håll. Det som bekräftar att du är på rätt väg är känslan av harmoni. Det finns inga tvivel. Jag är så tacksam att få visa mina målningar i den fina energi som finns i Fanthyttan.
Vad har ni för tankar för framtiden, för er som team?
– Det kommer att bli väldigt intressant. Jag har en bestämd känsla att mycket kommer att hända. Dörrar som vi inte skulle kunna föreställa oss kommer att öppnas. Vi är på en förberedande resa just nu. Bästa förberedelsen är att vara tacksam, säger Louise.
Tror du att din gåva kommer att förändras?
– Den kommer att växa sig starkare. Jag är inte längre rädd för vad andra kommer att säga, för det är så här jag gör det.
Samtalet med Louise och Tommy var som att följa med på en otrolig resa, som en saga med lyckligt slut. Louise är ett exempel på att en individ kan ta sig igenom ett trasigt förflutet, sorgen och svårigheterna som följer. Jag är säker på att dessa själsfränder behöver varandra för att fortsätta sin resa mot ljuset. De hjälper varandra att hitta sitt individuella, inre ljus. Tillsammans fortsätter de att upptäcka sitt livs syfte och använda den naturliga intelligens de föddes med. När vi har tagit farväl av varandra känner jag mig inspirerad av vårt möte och den naturliga värme och kärlek som Louise och Tommy utstrålar.
Terry Evans
    |
