2021-05-04 16:57
Ord om konst, en kod att knäcka? Mitt första museibesök var när jag vid 8 års ålder, tillsammans med föräldrarna var på konstmuseet i Gbg. Vi hälsade på släktingar där och förutom Lisebergsupplevelsen, var det konstmuseet med den intressanta berättelsen om bland annat Karl den XII:s likfärd och andra tavlors spännande händelser, som var starka för mig. Guiden var en viktig person i sammanhanget, som märkte mitt intresse och berättade om verket, hur konstnären målat soldaternas uttryck etc.
Kanske var det här som mitt visuella intresse för vad en bild kan ge, startade.
Under kurser i konstens tecken och andra arenor där man pratar om konst och dess uttryck, är orden för mig, de som sätter dimensionen till bilden. Då tänker jag inte på konsttermerna, utan hur man kommunicerar upplevelsen av konsten. För de som har en starkare visuell kanal, får ut mer av en bild än enbart text i en bok. Där blir orden och bilden tillsammans det man kommer ihåg. Texten blir också stark när man får en inre bild av det man läst eller hört, ett samspel.
Den abstrakta konsten som kan ha sitt ursprung i det verkliga eller är nonfigurativ, får betraktarens egen fantasi och kopplingar till egna erfarenheter att aktiveras. När man har möjlighet att få prata med konstnären eller galleristen, får verket en djupare innebörd. Hur sätter man ord på känslan man får, vilka tankar ger verket upphov till? Här blir det olika koder att knäcka, koder som också öppnar för inre känslor och upplevelser för olika sinnen. Vilka ord använder man för att kommunicera känslan? En del vill prata om upplevelsen med någon, andra vill behålla känslorna och orden som dyker upp för sig själva.
Här är det en arena där inget allmänt facit finns, utan det är personen själv som är facit.
    |
