Kerstin Wikholm
2012-12-18 13:29   Kommentera »
Troubled and Alone.
Nu lägger jag in en bild som jag målade när jag läste om Uganda. I distansutbildningen hade vi en uppgift om att studera konsten i Afrika.
Så här i efterhand funderar jag. Jag valde att detaljstudera Uganda och läste mycket, bland annat om folkets kamp mot AIDS.
Ofta hände det att ungdomar blev ensamma sedan föräldrarna avlidit. Eftersom jag tycker om att måla "känslor" så valde jag det här motivet med en bekymrad ung man. Det var ju i och för sig inte ett motiv som representerade konsten i Uganda. Nu är det ju helt aktuellt att det ska klippas bort bilder ur Disneys julfilmer och debatteras gamla Tintinserier o.s.v. Detta ledde till att jag började tänka...
Kanske får man inte längre måla mörkhyade människor och speciellt inte i situationer som är negativa. Borde jag i stället ha målat positiva bilder av ugandier i arbete eller valt en abstrakt bild av livet i Uganda. Kanske att folk som ser bilden kan få för sig att det är en rasistisk bild och att jag har rasistiska åsikter? Jag tvekade faktiskt innan jag lade in den här bilden på skolans sida. Men sedan tänkte jag, det måste vara tillåtet att avbilda människor i sorg antingen det är i Sverige eller Uganda...så varför skulle jag avstå från att lägga in bilden? Jag har ju verkligen jobbat med att få fram känslor i bilden...



Facebook Twitter MySpace rss 

KommentarKommentar från Laila Orning, 2012-12-27
Älskade älskade Kerstin...dina tankar är vackra men nåde oss den dag vi inte får vara de vi är! Du målar utifrån ditt hjärta och de känslor som slår an i dig. Fortsätt med det! Snälla, för vackrare än så kan konst inte bli. <3 Personligen vaknar jag inte på morgonen och ställer mig i Ateljén för att måla som alla andra. Inte vill jag heller att mina tavlor ska se lika ut. Sorg, glädje, kärlek, mörka, ljusa, barn, vuxna, män kvinnor Låt oss alla bara få vara. Vara i historien, vara i nuet och drömma om framtiden. Målningen är fantastisk <3