Britt-Marie Aulin-Tonning
2009-12-06 21:47   Kommentera »
I morgon... måndag.
Min äldsta dotter Christina och hennes man Karl kommer
hit ner till Skåne i morgon middag. De tar flyget.
De har inte varit här sedan i somras, så
det skall bli riktigt roligt… att ses igen… 67 mil…
De bor inte ju inte närmstgårds precis.
Men det kunde ha vara värre… på andra sidan jordklotet.
De kan tyvärr inte stanna så länge…
den här gången, men de kommer tillbaka och firar jul här…
Tillsammans med oss alla. Det ser jag också fram emot.
Om det inte vore för att ta itu med arvskiftet…
så hade allt varit… ännu trevligare.
På tisdag… är det dags för den uppgiften.
Något som jag tycker är väldigt obehagligt,
Men det måste göras… inom en stipulerad tid.
Det har varit mycket arbete med att
få fram alla uppgifter och göra allt så rätt
och riktigt… som möjligt.
Jag längtar efter… att allt vore över…
Så jag kan vända på bladet och gå vidare…
och bli av med… ett stort bekymmer.
Känner mig urgröpt inifrån själen och det vet jag…
att allt sorgearbete tar tid… Det vet alla som förlorat
någon… när och kär.
Det är snart 3 månader sedan jag förlorade min man Bengt.
Rev av det senaste kvartalet på almanackan igår.
September, oktober och november.
Och jag måste skaffa mig flera nya rutiner och kunna hantera
stressen… och inte minst sorgen och tomheten...
Mina egna barn… med familjer är så omtänksamma
och de har hela tiden… varit en stor trygghet.
Alla mina kära vänner… likaså och det är jag otroligt tacksam för.
Annars hade livet varit ett rent helvete… rent ut sagt…
av alla påfrestningar… Man känner sig mindre… än en halv människa.
Jag har just läst en avhandling om stresshantering.
I den står det… att det ligger högst på skalan…
att förlora sin maka… eller make. Faktor 100 --- från 1- 100.
Jag tror dem…
När allt rett upp sig… så skall jag gå upp i ateljén
Och plocka fram dukar och färg…
Ta en jättetermos med kaffe… med mig…
Sen skall jag måla… måla och… måla… utav bara helvete.
Det finns mycket inom mig… som måste få komma ut.
En bra jobbevecka… Kram Bimmis.

En bild på Christina och Bengt.

Facebook Twitter MySpace rss 

KommentarKommentar från Kjerstin Krantz, 2009-12-07
En stor och känslosam Kram!
Kjerstin

 
KommentarKommentar från IngBritt Lundh, 2009-12-07
Kära Bimmis
Familjebanden är mycket viktiga i din svåra tid. Skönt att ha förstående barn o vänner.
Att måla av sig är bra terapi det är så mycket som måste komma ut.
Ta hand om dina vovvar o katter o krama om dom från oss
Kram till dig
IngBritt

 
KommentarKommentar från Berit Melin, 2009-12-07
ÅÅÅ vi tänker på dig Mycket Bosse o jag, förstår att du mår dåligt inför morgondagen,,,och det är som du säger att det blir nog bra så att du kan gå vidare än hur jobbigt det är, sen är det ju spännande att se vad det blir av ditt måleri!!!!!!Ha det nu så bra "Bimmis" kram från oss!
 
KommentarKommentar från Siri Öryd, 2009-12-06
Vad jag känner igen!! Har upplevt delar av detta du skriver. Hela hösten gick åt till det svåra!Jättetungt!
Känns som att man inte går vidare, men det gör man ju, det vet jag!