 2012-03-20 10:55
Är det egentligen så märkligt, det vi kallar mirakler? “Allt mitt bär jag med mig.” - Cicero
Människor ömsom skriver böcker och berättar i olika sammanhang om sina fantastiska healar- och medialitets gåvor och det är verkligen underbart, men det jag ofta reflekterar över är att dessa personer talar som om det bara är dem själva förunnat att ha fått tillgång till dessa “gåvor”. I själva verket är vi alla utrustade med såväl healing- som intuitivitet och medialitetskvaliteter. Dessa är naturliga medfödda förmågor som vi faktiskt har tillgång till allesamman. Vi har alla möjlighet att återta våra inre, ofta bortglömda resurser och använda oss av dem för positiva ändamål. Genom att ge det en chans och först erkänna och sedan träna upp och utveckla det som en gång gick förlorat, eller glömdes längs vägen är detta en möjlighet förunnat oss alla.
Att ge det en chans kan verka som en mycket svår uppgift att ta sig an, men ingenting sker så länge man inte ids eller törs att göra ett försök. Oftast blir man inte varse om sina förmågor så länge de ligger fördolt och så länge man anser att man inte har någon användning av sin så kallade övernaturlighet. Det sker oftast inte förrän man inser att man är i knipa av något slag, såsom katastrof, sorg, sjukdom och så vidare – då först brukar insikten väckas till liv och man blir redo för att möta sitt paranormala jag. Begreppet paranormal kommer förresten inom en inte alltför avlägsen framtid att betecknas som Normal istället för Paranormal.
Själv var jag med om en svår trafikolycka år 2000 som gav flera olika besvär och det ena besväret triggade igång det andra så att centrala nervsystemet slogs ut och ofrivilliga ögonlocksknipningar, en neurologisk så kallad Dystoni sjukdom diagnostiserades. Detta som till en början syntes vara en förbannelse av grymmaste sort, kom senare istället att bli till en välsignelse när jag insåg att det enda som kunde hjälpa var min egen inre kraft. Denna egna inre kraft, som vi faktiskt alla besitter, kan liknas vid mirakel eftersom hälsan inte är det endaste som påverkas i positiv riktning utan alla delar av mitt liv har förändrats till en sådan positiv nivå att jag känner mig tillfreds med det mesta som sker i min vardag. Förvisso har min inre kraft ännu inte nått sin ursprungliga potential men det mirakulösa är att jag förstår att det är jag själv som äger denna, och att det är jag själv som ytterst har ansvar för, och fattar alla beslut som rör mitt eget liv och hälsa.
Sedan när man har lättat på sin egen börda kan man sluta vara onyttig i denna värld genom att lätta bördan för någon annan.
    |
