 2009-10-23 17:21
Jag säger bara katt… I många år har jag velat ha katt…
men min man Bengt… var inte så glad för katter.
Vet egentligen inte riktigt varför.
Kanske för att de tog småfåglar, rapphöns och fasanungar.
En stor, lurvig, svart vildkatt, med en vit fläck på svansen
stötte jag på… ute i ungdjursstallarna härom dan.
Den var skygg och smet iväg och gömde sig.
Men jag tänkte på alla äckliga möss och råttor…
som våldgästat här på gården.
Inte ens i vår egen källare… var jag fri från de här
vedervärdigt, stinkande djuren i vintras...
Det första som jag gjorde när Bengt gick bort i
början på september… var att skaffa en kattunge.
En liten sköldpadds färgad ordning.
Hon var en aning försiktig och rädd… de första dagarna.
Hon hade tidvis varit utekatt och på kvällar och nätter,
bott inne hos en familj i Ystad.
Rädslan gick fort över… eftersom jag tidigare i livet
varit van vid katt, så vet jag, att man aldrig kan
tränga sig på… utan den måste komma frivilligt.
Tussan blev namnet och hon skingrade sorgen efter Bengt stundtals,
men skall man bli kattmamma… så räcker det klart inte…
MED BARA EN...
Jag hade blivit lovad… från början… en halvangorakattunge…
vit och grå. Hon såg ut som en semla med lock och grädde på hjässan.
Den bodde utanför Ängelholm… Den hade en vit, mjuk
och gullig liten mage… och vita kvartisar på bakbenen.
Innan jag skulle hämta henne kom ett nytt förslag…
Tigerbusan… som var mindre än Tussan… ett yrväder som
hoppade, klättrade, hängde i gardinerna,
satte sig högst upp på städskåpet och jamade högljutt
för att den inte vågade ta sig ner… igen.
Sov i brödkorgen på köksbordet. Hon härstammar från Staffanstorp.
Hon höll på att drulla ner i toalettstolen…
när locket inte var nerfällt. Lade sig också i
badrumsvasken och gillade… så där lagom…
när jag satte på vattenkranen… för att tvätta mig och borsta tänderna.
Lekte med tassen på vattenstrålen och drack direkt ur kranen.
Tussan och Tigerbusan brottades…
fräste och försökte… så småningom bli vänner och leka snällt.
Jagade varandra så att mattorna halkade runt i korvar.
In under sängen och hamnade bakom skåpet en meter ner…
Så jag fick ta ut kattfan… genom ett uttag i bakstycket på skåpet.
Ett jäkla kattrakande … kan man säga. Inte en lugn stund…
Ingen tid över för tunga tankar, känna tomhet och ensamhet…
Så vad det ju det där med den där kelduttan i Ängelholmstrakten…
Semlan som hette Selma.
Sagt och gjort min yngsta dotter och hennes familj
tog mig med och en kattbur och så bar det iväg till Hjärnarp…
Föll i farstun direkt… Hon var gudomligt söt och tillgiven.
Men… som jag senare märkte… litet mer… von oben…
Jovisst var hon litet ”finare” än de andra två… Tussan och Tigerbusan.
Hon satte sig uppe på bokhyllan vid TV,n och såg ner på folket…
när de lekte med varandra… Såg på… som om det hade
varit en teaterföreställning… Sedd från en loge…
Tre dagar tog det innan hon också började smälta in i
sammanhanget,men fortfarande så håller hon en litet
adlig distans… till ”pöbeln”.
Min käraste lilla… Selma von Katt.
    |
