2021-03-29 19:37
Var finns kvalitetsjournalistiken?
I lördags den 20 mars hade jag vernissage på min senaste konstutställning. Den pågår just nu i Konstfrämjandet i Eskilstuna fram till och med den 8 april. Jag har jobbat länge och mycket för den här utställningen, som egentligen skulle ha genomförts redan i september förra året. Men med tanke på ”Coronaspöket” sköts den fram till 20 mars i år. Alla målningarna, närmare trettio stycken, är nya och ej visade tidigare.
Tyvärr kunde jag personligen varken leverera, hänga eller närvara vid vernissagen, av samma skäl som nämnts. Jag hade visserligen fått den första vaccinsprutan men var också inställd på att inte släppa efter på försiktig-hetsmåtten förrän den andra sprutan fått fäste. Dessbättre kan jag i alla fall besöka utställningen sista dagen och själv plocka ner den. Då får jag ju också själv se den.
På vernissagedagen publicerade Eskilstunakuriren en nitton centimeter lång enspaltare om evenemanget. Infogad i texten var en bild av en av mina målningar, 2,3 x 1,5 centimeter stor. Texten var plankad från en av mina egna texter.
Några sidor längre fram i tidningen tronar en 20, 5 x 13,5 cm stor bild överst på sidan. Den föreställer en glad man med en jättegädda i famnen. Under finns ytterligare två bilder på sammanlagt 12 x 6,5 cm samt en utförlig artikel om att ”Niklas från Eskilstuna drog upp monstergäddan”. Resten av sidan, en enspaltare fylld av diverse smånotiser och annonser.
Det är klart att man reagerar. Först med förvåning, sedan med ett generat skratt och till sist blir jag nästan arg. Jag tycker att detta säger så mycket om vad som ofta prioriteras i dagspressen, speciellt lokslpressen, idag. Hade jag varit Eskilstunabo skulle artikeln säkert varit större, kanske rent av i klass med gäddartikeln. Men nu var jag bara nån´ okänd målarkludd från Linköping.
Jag har en helgprenumeration på Dagens Nyheter. Det innebär papperstidning fredag – lördag – söndag plus nättidning övriga dagar. Det är en fantastisk lyx. Läsningen räcker gott och väl hela veckan eftersom så mycket intressant och läsvärt finns i tidningen. Inte minst om kultur i alla dess former. Till vardags prenumererar jag förstås på Corren, ett ”måste” om man vill hänga med lokalt. Självklart kan man inte göra en rättvis och rättvisande jämförelse mellan en ”drake” och en ”gråsparv”. Men inriktning och attityd kan man jämföra. Corren såväl som Eskilstunakuriren har som högsta prioritet att serva lokalbefolkningen med stort och smått av det som händer i närområdet, medan de stora rikstidningarna förstås har ambitioner att bevaka riksintressanta företeelser tillika med de lokala händelserna.
Men man måste inte bara framhäva det som händer hos den egna lokalbefolkningen, och man måste inte bara berätta om alla mer eller mindre triviala vardagshändelser på orten. Kultur i olika former är lika viktigt som vatten och bröd, ett basbehov i människans andliga utveckling. Den behövs för att vi inte skall torka i själen och för att höja oss till högre medvetande i icke- materiellt hänseende. Kultur måste vara offensiv, pågående, omistlig. Därför har kultursamhällets alla aktörer ett ansvar för att ge människorna kvalitetskultur, fostra, höja, skola befolkningen.
Men det finns en hel del ”kultur” i Eskilstunakuriren – om Jokkmoks-Jokke, Paul Ray, Bruce Springsteen, en helsida om Yasin samt två sidor bokrecensioner. Även en helsida om en utställning om den internationella Downs syndrom-dagen som firades i söndags. Störst utrymme får dock artikeln om ”En oförglömlig fest med Christer Sjögren”, som arrangerades i Mälarforum 7 maj 1988. Det blev en dubbelsida med fem stora bilder från tillfället.
Nu talar jag faktiskt inte i egen sak i första hand. Jag vill bara uttrycka mina tankar om vilken slagkraft populärkulturen och den ytligt lättfångade underhållnings-kulturen har fått, i mitt tycke ofta på bekostnad av mer krävande kvalitetskultur. Det är så synd eftersom så mycket fint finns i vårt svenska samhälle som är värt att ta till sig och lyftas fram. Ibland mer krävande måhända, men skall vi växa inombords måste vi också anstränga oss en smula.
Rätta mig om jag har fel!
    |
